Alpo Aaltokoski – 40 år i danskonstens hjärta
Alpo Aaltokoski – 40 år i danskonstens hjärta
UUTISET Tutustu taiteilijaan ArtikkeliHur har dansen och synen på rörelse förändrats under fyra decennier? Koreografen Alpo Aaltokoski, som firar 40 år som konstnär, har följt dansens utveckling både som konstnär och som en inflytelserik aktör inom dansfältet. I intervjun reflekterar han över sina konstnärliga inspirationskällor, betydelsen av internationella erfarenheter och dansens plats i världen.
Du firar just nu 40 år som konstnär. Vad har förändrats inom dansen under den här tiden – och vad har förblivit oförändrat?
Dans och konst speglar samhället och världen omkring oss. När stora omvälvningar sker i världen och maktordningar förändras, som de gör även nu, märks det också inom konsten. Konsten speglar alltid sin egen tid.
Jag har haft en förstahandsposition när det gäller att följa dansens utveckling, både som konstnärlig ledare och som festivalcurator. Jag har sett en enorm mängd dans och lagt märke till hur både tematik och uttrycksformer har förändrats. I dag finns det betydligt större mångfald än exempelvis på 1990-talet. Nya experimentella former har vuxit fram, liksom nya sätt att tänka kring rörelse och koreografi. Även uppfattningen om vad som över huvud taget kan räknas som rörelse eller koreografi har vidgats.
Tidigare låg kanske större vikt vid estetiken och hur något såg ut. I dag funderar man också mer på hur rörelsen känns. Genom ständig förändring förblir konstformen levande i stället för att förvandlas till något musealt.
Vad tycker du är särskilt intressant inom dansen just nu?
Sedan Dansens hus, Tanssin talo, öppnade har dansutbudet i Finland breddats avsevärt. Nu får vi se fler internationella gästspel och storskaliga verk som tidigare inte har varit möjliga att uppleva här.
Jag har besökt Tanzmesse flera gånger och där bland annat sett hur oerhört omfattande den internationella dansscenen är. Samtidigt har jag insett hur liten del av denna mångfald som tidigare har synts i Finland.
Det jag tycker är särskilt intressant är hur utbudet på Tanssin talo kommer att påverka framtidens dansskapare. Nu kan man ta del av internationella verk och olika konstnärliga förhållningssätt även på hemmaplan, utan att behöva resa utomlands. Det ska bli spännande att se hur detta avspeglas i kommande generationers arbete.
Vad inspirerar dig just nu?
Det är många saker, men min kontakt med naturen är särskilt viktig för mig. Jag gör många utflykter i naturen, anpassade efter årstiden. Vi borde förstå bättre var våra lungor finns. Vi talar mycket om andning, och naturen och skogarna har en helt central betydelse i det sammanhanget.
Vilket är ditt mest minnesvärda minne från karriären?
Som konstnär händer det att man ifrågasätter sig själv och sitt eget arbete. En av de mest betydelsefulla upplevelserna i min karriär går tillbaka till 1990-talet, då jag befann mig i Nicaragua och arbetade med mitt solo De Una Semilla.
Landet höll då på att återhämta sig efter ett inbördeskrig. Skottlossning hördes på gatorna, otryggheten fanns överallt och staden var sönderslagen. Jag såg barn som sniffade lim, elände och fattigdom. Jag arbetade med dans där och blev själv sjuk i olika sjukdomar. Efter en tid började jag på allvar ifrågasätta min egen roll. Jag funderade på vad dansen egentligen hade där att göra. Det var ju mat, bröd och grundläggande infrastruktur som behövdes. Jag blev nedstämd av tanken på vilken betydelse mitt eget arbete över huvud taget kunde ha i en sådan miljö.
Då sa en lokal dansare till mig: ”Ja, vi är fattiga, men måste vi också vara fattiga i anden?”
Det gick rakt in i mig. Jag började fundera över hur de unga människorna själva upplevde konst och kultur. Deras sätt att se på sin egen existens förändrade mitt tänkande.
När vi i Finland i dag diskuterar vilken betydelse kultur och konst har återkommer jag ofta till den här upplevelsen. Den fungerar som en stark spegel för den diskussionen.
Det här minnet har varit en av de krafter som burit mig som konstnär. Att verka som självständig konstnär är inte alltid lätt, och ibland måste man fråga sig varför man håller på med det här arbetet. Den här erfarenheten för mig tillbaka till själva kärnan.
Upplevelsen påverkade mitt konstnärliga tänkande på djupet. När jag arbetade med solot började jag skala bort så mycket onödigt som möjligt. Jag strävade hela tiden mot kärnan, mot det jag verkligen ville berätta och den typ av kontakt jag ville skapa med människor. Det här förhållningssättet har påverkat alla mina produktioner sedan dess.
Jag har också lämnat tillbaka mitt solo De Una Semilla till Nicaragua, där två lokala dansare nu framför verket. Nästa vår visas verket även på Tanssin talo, Dansens hus i Helsingfors.
Vad betyder dansen för dig?
Den betyder hela livet. Dansen är hela mitt liv.
Alpo Aaltokoski Company: En fest med tre solon, 27.–31.10 2026
På Dansens hus i Helsingfors firas koreografen Alpo Aaltokoskis 40-åriga konstnärsbana med en gemensam föreställning där tre internationella dansare tolkar tre fantastiska soloverk.
