Carl Knif Company

Carl Knif Company & Vaasa Baroque: Bländad av död och kärlek

Datum
13.11.–14.11.2026
Längd
1 h 10 min (ingen paus)
Utrymme
Pannhallen
Föreställningstider

Fre 13.11. kl. 19


Lör 14.11. kl. 15

Dessutom

Konstnärsdiskussion efter varje föreställning.

Konstnärlig hälsning

Kajsa: När jag första gången hörde Henrik Sandås spela musik av Johann Sebastian Bach tillsammans med Astor Piazzollas tangon på sin bandoneon blev jag fullständigt golvad. Jag satte och stornjöt av musiken och i mitt huvud ploppade Claudio Monteverdis namn upp flera gånger. Redan samma kväll började jag fundera på denna otippade kombination: Piazzolla–Monteverdi, vad kunde det bli?

Den tidiga italienska barocken (i vårt program Monteverdi samt Barbara Strozzi, Salamone Rossi och Antonia Bembo) har på affektnivå oerhört många likheter med den argentinska tangon (förutom Piazzolla också Ariel Ramirez). Känslotillstånden (affekterna) är omedelbara, starka och omsluter sångaren totalt när man sjunger. De är båda också starkt drivna av rytmen och berättelsen som för musiken framåt.

Jag är så glad att du och dina dansare är med i projektet. Vi studerade ju båda på Kuulainstitutet i Vasa under 1990-talet, du balett och jag violin. Konstigt nog har våra vägar professionellt inte mötts förrän nu, men bättre sent än aldrig! Hur har du närmat dig projektet från dansperspektivet?

Carl: Ja, så fint att våra vägar möts just nu! Det känns nästan självklart att det är i mötet mellan tidig barock och argentinsk tango som vi finner varandra. Båda musikstilarna tycks vara som skapade för dans, med sin säregna rytmik, sina starka stämningar och sin emotionella kraft.

Piazzolla för mig tillbaka till min egen ungdom som nyutexaminerad dansare. I början av 2000-talet var hans musik högaktuell och hans kompositioner användes flitigt i samtida dansverk. För mig som dansare uppstår en särskilt intressant spänning mellan barockens upphöjda och formbundna uttryck och tangons jordnära, sensuella och köttiga klangvärld.

Tillsammans med mina fantastiska meddansare Jonna Aaltonen och Terhi Vaimala har jag velat utforska det spektrum av världar som musiken öppnar upp. Genom dansen rör vi oss lekfullt mellan de olika stilar och uttryck som musikens dramaturgi lockar fram, samtidigt som vi är djupt förankrade i en gemensam kinestetisk lyhördhet, en lyhördhet som vuxit fram genom tjugo års samarbete. Bländad av död och kärlek är också titeln på en antologi om finlandssvensk poesi, som fungerade som inspiration till verket. Dikterna fick till slut inte plats i helheten, men titeln blev kvar.

Det känns både glädjefyllt och inspirerande att få möta dig och ditt konstnärskap, och att få ta del av den ensemble av fantastiska musiker du samlat kring detta samarbete.

Kajsa & Carl: Kära publik, hoppas ni ska trivas på vår föreställning och kanske förnimma känslor av beröring, nyfikenhet eller inspiration!

Bild: Cata Portin

Om verket

Vasa Baroque och Carl Knif Company presenterar Bländad av död och kärlek – en koreografisk helhetskonstverk där italiensk barockmusik och argentinsk tango möter samtida dans. Musiker, sångare och dansare skapar tillsammans ett musikaliskt och koreografiskt rum där den affektrika musiken av bland annat Claudio Monteverdi, Barbara Strozzi och Astor Piazzolla samspelar med den samtida dansens skiftande uttryck.

I den tidiga barockens anda formas musikaliska och koreografiska regelverk som gradvis nyanseras, utmanas och bryts upp. Genom musik och dans bjuds publiken in till en resa genom musikaliska uttryck och epoker, präglad av starka känslor, naturkrafter och passion. Det är en färd som leder oss allt närmare mänsklighetens eviga frågor om existens, tro och befrielse.

I föreställningen möter den tidiga barockens och argentinska tangons rytmiska och affektrika uttryck livets förgänglighet och eländighet. Människans litenhet, passion och förnuft existerar sida vid sida och kolliderar med varandra genom det fysiska uttrycket och koreografin. Bländad av död och kärlek är en föreställning där kropparna ljuder och instrumenten dansar – ett rum där det förflutna och nuet genljuder.

Program

Salamone Rossi (ca 1570–1630)
Sinfonia grave
Il primo libro delle sinfonie et gagliarde (1607)

Astor Piazzolla (1921–92)
Allegro tangabile
Arr.: H. Sandås

Claudio Monteverdi (1567–1643)
Ohimè ch'io cado (SV 316)

Astor Piazzolla
Balada para un loco
Text: Horacio Ferrer
Arr.: Q. Gato

Barbara Strozzi (1619–77)
Che si può fare
Arie, op. 8 (1664)

Astor Piazzolla
Libertango
Arr.: Q. Gato

Claudio Monteverdi
Ohimè, dov'è il mio ben? (SV 140)

Ariel Ramirez (1921–2010)
Alfonsina y el mar
Text: Felix Luna
Arr.: Q. Gato

Astor Piazzolla
Mumuki

Antonia Bembo (ca 1643–1720)
Habbi pietà di me
Produzioni armoniche, Paris (ca 1695–1700)

Claudio Monteverdi
Sì dolce è'l tormento (SV 332)

Astor Piazzolla
Soledad

Balada para mi muerte
Text: Horacio Ferrer
Arr.: Q. Gato

Sångtexternas översättningar


  • Ohimè ch'io cado, ohimè
    ch'inciampo ancor il piè
    pur come pria,
    e la sfiorita mia
    caduta speme
    pur di novo rigar
    con fresco lagrimar
    hor mi conviene.

    Lasso, del vecchio ardor
    conosco l'orme ancor
    dentro nel petto;
    Ch'ha rotto il vago aspetto
    e i guardi amati
    lo smalto adamantin
    ond'armaro il meschin
    pensier gelati.

    Folle, credev'io pur
    d'aver schermo sicur
    da un nudo arciero;
    E pur io sí guerriero
    hor son codardo
    ne vaglio sostener
    il colpo lusinghier
    d'un solo sguardo.

    O Campion immortal
    sdegno; come sí fral
    hor fuggi indietro;
    A sott'armi di vetro
    incanto errante
    m'hai condotto infedel
    contro spada crudel
    d'aspro diamante.

    O come sa punir
    tirann'amor l'ardir
    d'alma rubella!
    Una dolce favella,
    un seren volto
    un vezzoso mirar,
    sogliono rilegar
    un cor disciolto.

    Occhi belli, ah se fu
    sempre bella virtù
    giusta pietate!
    deh voi non mi negate
    il guardo e'l riso
    che mi sa la prigion
    per sí bella cagion
    il Paradiso.

    Ack, jag faller, ack,
    min fot snavar åter,
    precis som förr.
    Och mitt vissnade hopp,
    som redan gått förlorat,
    måste jag åter vattna med nya tårar –
    så är mitt öde nu.

    Ve mig, spåren av den gamla lågan känner jag
    ännu djupt i mitt bröst; ty det sköna ansiktet och
    de älskade blickarna har brutit den diamanthårda
    rustning med vilken jag, arma dåre, beväpnat mig
    med frusna tankar.

    Dåraktigt trodde jag att jag hade ett säkert skydd
    mot en naken bågskytt.
    Och jag, som varit så modig, är nu vek
    och förmår inte uthärda det förföriska
    slaget från en enda blick.

    O odödliga kämpe,
    du så svag och flyr nu undan.
    Med rustning av glas har du,
    förföriska förrädare,
    lett mig vilse
    mot ett grymt svärd
    av hårdaste diamant.

    O, så väl den tyranniske
    kärleken kan straffa
    en upprorisk själs trots!
    Ljuva ord,
    ett vackert ansikte
    och en förtjusande
    blick kan åter hela
    ett brustet hjärta.

    O, vackra ögon,
    om rättvis barmhärtighet
    alltid varit en ädel dygd,
    så neka mig då inte er
    blick och ert leende –
    för en sådan ljuvlig
    fångenskap är paradiset
    för mig.



  • Ya sé que estoy piantao, piantao, piantao
    ¿No ves que va la luna rodando por Callao?
    Que un corso de astronautas y niños con un vals Me baila alrededor...
    Baila, vení, vola.

    Ya sé que estoy piantao, piantao, piantao,

    Yo miro a Buenos Aires del nido de un gorrion
    Y a vos te vi tan triste; vení, volá, sentí el loco berretín
    Que tengo para vos.

    Loco, loco, loco,
    Cuando anochezca en tu porteña soledad,
    Por la ribera de tu sábana vendré con un poema
    Y un trombón a desvelarte el corazón.

    Loco, loco, loco
    Como un acróbata demente saltaré
    Sobre el abismo de tu escote hasta sentir
    Que enloquecí tu corazón de libertad
    Ya vas a ver.

    Quereme así, piantao, piantao, piantao...
    Trepate a esta ternura de locos que hay en mí,
    Ponete esta peluca de alondras y volá
    Vola conmigo ya:

    Vení, quereme así piantao, piantao, piantao
    Abrite los amores que vamos a intentar
    La mágica locura total de revivir.

    ¡Vení, volá, vení!
    Trailailailailala!
    ¡Loca ella y loco yo!

    Jag vet att jag är galen, galen, galen!
    Ser du inte hur månen rullar fram längs Callao?
    Ett helt följe av astronauter och barn med en vals dansar runt omkring mig...
    Dansa, kom, flyg!
    Jag vet att jag är galen, galen, galen!
    Jag ser Buenos Aires från en sparvs bo.
    Och jag såg hur sorgsen du var; kom, flyg, känn den galna längtan,
    som jag bär på för dig.

    Galning, galning, galning!
    När mörkret faller över din ensamhet
    ska jag komma längs stranden av dina lakan med en dikt och en trombon
    för att väcka ditt hjärta.

    Galning, galning, galning!
    Som en vansinnig akrobat ska jag kasta mig över avgrunden mellan dina bröst
    tills jag känner att jag gjort ditt hjärta galet av frihet.
    Du ska få se!

    Älska mig så här, galen, galen, galen...
    Klättra upp i denna galna ömhet som bor i mig,
    sätt på dig denna peruk av lärkor och flyg!

    Flyg med mig nu!
    Kom, älska mig så här, galen, galen, galen!
    Öppna dig för kärleken, så ska vi försöka
    återuppväcka den magiska, fullständiga galenskapen.

    Kom, flyg, kom!
    Hon är galen och jag är galen!




  • Che si può fare?
    Le stelle rubelle
    Non hanno pietà.

    Che s'el cielo non dà
    Un influsso di pace al mio penare,
    Che si può fare?

    Così va rio destin sorte tiranna,
    Gl'innocenti condanna:
    Così l'oro più fido
    Di costanza e di fè, lasso conviene,
    lo raffini d'ogn'hor fuoco di pene.

    Sì, sì, penar deggio,
    Sì, che darei sospiri,
    Deggio trarne i respiri.
    In aspri guai per eternarmi
    Il ciel niega mia sorte
    Al periodo vital
    Punto di morte.

    Voi spirti dannati
    Ne sete beati
    S'ogni eumenide ria
    Sol' è intenta a crucciar l'anima mia.

    Così avvien a chi tocca
    Calcar l'orme d'un cieco,
    Al fin trabbocca.

    Vad kan man göra?
    De upproriska stjärnorna
    ger ingen nåd.
    Om himlen inte skänker
    mitt lidande en strimma av frid,
    vad kan man då göra?

    Så går det med ett grymt öde, en tyrannisk lott
    dömer de oskyldiga:
    så måste det trognaste guldet,
    o, av trofasthet och tro,
    ständigt förädlas i lidandets eld.

    Ja, ja, jag måste lida,
    jag måste sucka,
    och ur dem hämta mina andetag.
    I bittra kval, som aldrig tycks ta slut,
    nekar himlen mitt öde
    att nå livets slutpunkt,
    dödens befriande ögonblick.

    Ni fördömda andar,
    ni är lyckligt lottade,
    om varje grym hämndgudinna
    endast har till uppgift
    att plåga min själ.

    Så går det den
    som följer den blindes steg:
    till sist snubblar han och faller.



  • Ohimè, dov'è il mio ben?
    Dov'è il mio core?
    Chi m'asconde il mio core:
    e chi me'l toglie?

    Dunque ha potuto sol desio d'honore,
    darmi fera cagion di tante doglie?

    Ack, var är min älskade?
    Var finns mitt hjärta?
    Vem har tagit min kära och gömt henne ifrån mig?

    Har då blott en längtan efter ära
    kunnat vålla mig så svår en sorg?



  • Por la blanda arena
    que lame el mar
    su pequeña huella
    no vuelve más.

    Un sendero solo
    de pena y silencio llegó
    hasta el agua
    profunda.

    Y un sendero solo de penas mudas llegó.
    Hasta la espuma.

    Sabe Dios qué angustia
    te acompañó
    qué dolores viejos calló tu voz,
    para recostarte arrullada
    en el canto de las
    caracolas marinas,
    la canción que canta en
    el fondo oscuro del mar
    la caracola.

    Te vas Alfonsina con tu soledad
    ¿Qué poemas nuevos
    fuiste a buscar?
    Una voz antigua de viento y de sal,
    te requiebra el alma
    y la está llevando, y te vas
    hacia allá como en sueños,
    Dormida, Alfonsina,
    vestida de mar.

    Cinco sirenitas te llevarán
    Por caminos de algas y de coral,
    y fosforescentes caballos
    marinos harán,
    una ronda a tu lado.

    Y los habitantes del agua van a jugar pronto a tu lado
    Bájame la lámpara un poco más déjame que duerma, nodriza, en paz
    Y si llama él no le digas que estoy,
    dile que Alfonsina no vuelve,
    y si llama él no le digas nunca que estoy,
    di que me he ido.

    Te vas Alfonsina con tu soledad
    ¿Qué poemas nuevos fuiste a buscar?
    Una voz antigua de viento y de sal
    Te requiebra el alma y la está llevando
    Y te vas hacia allá como en sueños
    Dormida, Alfonsina, vestida de mar.

    På den mjuka sanden
    som havet sköljer över
    syns hennes lilla fotspår
    inte mer.

    En ensam stig
    av sorg och tystnad ledde
    ner till vattnet,
    till djupet.

    En ensam stig av stum
    förtvivlan ledde fram till skummet.

    Gud vet vilken ångest
    som följde dig,
    vilka gamla sorger
    som tystade din röst,
    när du lade dig till ro,
    vaggad till sömns
    av havssnäckornas sång,
    som sjunger i havets mörka djup.

    Du går, Alfonsina,
    med din ensamhet.
    Vilka nya dikter gick
    du för att söka?
    En uråldrig röst av vind
    och salt lockar din själ
    och för den med sig, och du går dit bort, som i en dröm,
    sovande, Alfonsina,
    klädd av havet.

    Fem små sjöjungfrur
    ska föra dig längs
    stigar av tång och korall,
    och lysande sjöhästar
    dansar i en ring omkring dig.

    Och havets invånare ska snart leka vid din sida.
    Sänk lampan lite till,
    låt mig sova i frid, min vårdare.
    Och om han ringer,
    säg inte att jag är här.
    Säg att Alfonsina inte kommer tillbaka.
    Och om han ringer,
    säg aldrig att jag är här.
    Säg att jag har gått min väg.

    Du går, Alfonsina, med din ensamhet.
    Vilka nya dikter gick du för att söka?
    En uråldrig röst av vind och salt lockar din själ och för den med sig,
    och du går dit bort, som i en dröm,
    sovande, Alfonsina,
    klädd av havet.



  • Habbi pietà di me
    non mi lasciar morir,
    non merta la mia fé
    non vole il mio soffrir.

    Förbarma dig över mig,
    låt mig inte dö,
    han förtjänar inte min tillit,
    och inte bryr han sig om mitt lidande.



  • Sì dolce è'l tormento
    ch'in seno mi sta,
    ch'io vivo contento
    per cruda beltà.
    Nel ciel di bellezza
    s'accreschi pierezza et manchi pietà:

    Che sempre qual scoglio
    all'onda d'orgoglio
    mia fede sarà.

    La speme fallace
    rivolgam' in piè.
    Diletto né pace
    non scendano a me.
    E l'empia ch'adoro
    mi nieghi ristoro
    di buona mercè:
    Tra doglia infinita,
    tra speme tradita
    vivrà la mia fè.

    Se fiamma d'amore
    già mai non sentì
    quel rigido core
    ch'io cor mi rapì,
    se nega pietate
    la cruda beltate
    che l'alma invaghì:
    Ben fia che dolente,
    pentita e languente
    sospirimi un dì.

    Så ljuv är den plåga
    som bor i mitt hjärta,
    att lycklig jag kan leva
    med en känslokall,
    förförisk skönhet.
    I detta jordiska paradis
    växer fåfängan
    och fromheten förbleknar:

    Men likt en klippa
    mot högmodets våg
    ska min trofasthet alltid stå fast.

    Det falska hoppet
    vänder mig ryggen.
    Varken glädje eller frid
    ska nå mig,
    och kvinnan, den gudlösa, som jag tillber,
    unnar mig inte lindring
    med sin gunst.
    Mitt i oändlig smärta,
    mitt i ett sviket hopp,
    ska min trofasthet leva vidare.

    Om kärlekens låga
    aldrig har tänts
    i det hårda hjärta
    som har vunnit mitt,
    om jag inte möts av någon nåd från
    den grymma siren
    som har förtrollat min själ:
    Må det då ske att hon en dag,
    tärd av smärta och ånger,
    ska sucka efter mig.



  • Moriré en Buenos Aires, será de madrugada, guardaré mansamente las cosas de vivir, mi pequeña poesía de adioses y de balas, mi tabaco, mi tango, mi puñado de esplín.

    Me pondré por los hombros, de abrigo, toda el alba, mi penúltimo whisky quedará sin beber, llegará, tangamente, mi muerte enamorada, yo estaré muerto, en punto, cuando sean las seis.

    Hoy que Dios me deja de soñar, a mi olvido iré por Santa Fe, sé que en nuestra esquina vos ya estás toda de tristeza, hasta los pies.

    Abrazame fuerte que por dentro me oigo muertes, viejas muertes,
    agrediendo lo que amé.
    Alma mía, vamos yendo, llega el día, no llorés.

    Moriré en Buenos Aires, será de madrugada, que es la hora en que mueren los que saben morir. Flotará en mi silencio la mufa perfumada de aquel verso que nunca yo te supe decir.


    Andaré tantas cuadras y allá en la plaza Francia, como sombras fugadas de un cansado ballet, repitiendo tu nombre por una calle blanca, se me irán los recuerdos en puntitas de pie.

    Moriré en Buenos Aires, será de madrugada, guardaré mansamente las cosas de vivir, mi pequeña poesía de adioses y de balas, mi tabaco, mi tango, mi puñado de esplín.

    Me pondré por los hombros, de abrigo, toda el alba, mi penúltimo whisky quedará sin beber, llegará, tangamente, mi muerte enamorada, yo estaré muerto, en punto, cuando sean las seis,
    cuando sean las seis, ¡cuando sean las seis!

    Jag ska dö i Buenos Aires, det blir i gryningens timma.
    Jag ska stilla samla ihop livets ting,
    mina små avskedsdikter och ballader,
    min tobak, min tango, en handfull av melankoli.

    Jag ska svepa hela gryningen över mina axlar som en mantel, min näst sista whisky ska stå odrucken kvar.
    Så ska min död anlända, kär och som en tango,
    och jag ska vara död, precis när klockan slår sex.

    I dag, när Gud låter mig sluta drömma,
    ska jag gå mot min glömska längs Santa Fe.
    Jag vet att du redan står där vid vårt gathörn,
    fylld av sorg ända ner i fötterna.

    Håll mig hårt,
    för inom mig hör jag döden,
    en gammal död,
    som angriper allt jag har älskat.
    Min kära, låt oss gå vidare,
    dagen gryr, gråt inte.

    Jag ska dö i Buenos Aires, det blir i gryningens timma,
    den timme då de dör som vet hur man dör.
    I min tystnad doftar en olycka,
    från den där versen som jag aldrig lyckades säga dig.

    Jag ska vandra genom så många kvarter,
    och där borta på Plaza Francia,
    som skuggor på flykt från en trött balett,
    ska jag upprepa ditt namn längs en vit gata,
    medan mina minnen tassar bort på tå.

    Jag ska dö i Buenos Aires, det blir i gryningens timma.
    Jag ska stilla samla ihop livets ting,

Om arbetsgruppen

Carl Knif

Carl Knif är dansare, koreograf och Carl Knif Companys grundare. Som gruppens konstnärliga ledare skapar han verk såväl för sitt eget kompani som för andra institutioner och grupper. Knif tilldelades 2016 Finlands statspris i danskonst och 2022 tilldelades han ett pris av Svenska litteratursällskapet för dramatiseringen av Ett drömspel. År 2025 tilldelades Knif årets Kulturpris av Svenska folkskolans vänner.

Jonna Aaltonen

Jonna Aaltonen är en frilans danskonstnär som har under sin 30-åriga karriär arbetat mångsidigt med dans och teater både i Finland och utomlands. Utöver sitt arbete som dansare leder hon workshops om olika ämnen för en rad olika målgrupper. Aaltonen har även erfarenhet som koreograf, koreografassistent och arrangör. Aaltonen har samarbetat med Carl Knif sedan 2007. Hon leder även workshops baserade på Knifs metod Andningen – blicken – rummet. Hon är också styrelseledamot i Carl Knif Company.

Terhi Vaimala

Terhi Vaimala har jobbat som dansare sedan 2003 då hon utexaminerades från Teaterhögskolan med studier i danskonst. Samarbetet med Carl Knif började 2009 med verket Mandorla. Vaimala har under sin karriär arbetat som dansare i olika fria gruppers verk samt i Helsingfors Stadsteaterns dansgrupp HDC. Hon har även arbetat som koreograf, pedagog och koreografassistent.

Erica Back

Den finlandssvenska mezzosopranen Erica Back med bas i Oslo är en mångsidig konstnär inom opera, konsert, teater och rörelse. Hennes repertoar sträcker sig från tidig barock till samtida musik. Utöver sången utgör både fysisk rörelse och spoken word en stor del av hennes konstnärskap. Hon brinner särskilt för tvärkonstnärliga projekt som sammanför olika konstformer.

Kajsa Dahlbäck

Sopranen, doktor i musik Kajsa Dahlbäck är en erfaren tolkare av tidig och nyskriven musik. Hon har sjungit på Finlands Nationalopera och t.ex. som solist med Helsingfors barockorkester, Finländska barockorkestern och flera stadsorkestrar. Dahlbäck har sjungit på otaliga internationella festivaler, grundat Vasa Baroque 2013 och fungerar som dess konstnärliga ledare. Med sin ensemble Earthly Angels har hon premierats med YLE Årets skiva 2018 och för sitt konstnärliga arbete har hon tilldelats ett flertal priser.

Quito Gato

Quito Gato, född i Buenos Aires, Argentina, inledde sina studier i piano och gitarr vid Argentinas nationella musikkonservatorium. Från 1992 utbildade han sig i tidig musik under ledning av Hopkinson Smith och Eduardo Egüez. Sedan dess har han uppträtt både som dirigent och som solist eller medlem i olika ensembler runt om i världen. Han har gjort ett stort antal kritikerrosade inspelningar, såsom verk av populärt ursprung inom genrerna jazz, medelhavsmusik och latinamerikansk musik, och han samarbetar regelbundet med välkända ensembler, såsom Cappella Mediterranea, L’Arpeggiata, Le Concert d’Astrée, Les Musiciens du Louvre och Le Concert de la Loge.

Anthony Marini

Anthony Marini är en amerikansk violinist som har bott i Finland sedan 2010. Han är specialiserad på barockmusik och uppträder ofta som konsertmästare eller solist med Finlands barockorkester, Esbo barock och Kungsvägens musiker. Han har även uppträtt med The King’s Consort, Le Poème Harmonique, Helsingfors barockorkester, Ensemble Nylandia och Les Ambassadeurs. Sedan han flyttade till Europa har han breddat sina musikaliska horisonter i Finland, Frankrike och på andra håll, och utforskat både klassisk musik och folkmusik på violin, viola da gamba, nyckelharpa och viola d’amore. Han undervisar i barockviolin vid Sibelius-akademin och har varit konstnärlig ledare för Sastamala Gregoriana sedan 2025.

Eero Marttila

Eero Marttila är en mångsidig musiker som, förutom kontrabas och elbas, även behärskar instrument ur gambafamiljen samt basblockflöjt. Denna mångsidighet återspeglas även i hans stilmässiga bredd, eftersom Marttila känner sig lika hemma i ensembler för tidig musik som vid uruppförandet av samtida kompositioner och tango nuevo.

Laura Ollberg-Ekman

Laura Ollberg-Ekman är en cembalist som är verksam inom ett brett spektrum av barockmusik och även nyare musik, både som orkester- och kammarmusiker. Hon spelar cembalo och orgel bland annat i Finlands barockorkester och Ensemble Nylandia, och gästar dessutom regelbundet flera finska stadsorkestrar. Vid sidan av sin konsertverksamhet är Laura en inspirerande pedagog som undervisar i cembalo vid Västra Helsingfors musikinstitut och är engagerad i föreningen Collegium ry, som främjar pedagogiken inom gammal musik, där hon bland annat ansvarar för barockverkstäder för seniorer.

Henrik Sandås

Henrik Sandås är en bandoneonist vars repertoar sträcker sig från argentinsk tango och tango nuevo till barockmusik, jazz, modern folkmusik och improvisation. Sandås uppskattas som en känslig och själfull musiker, vars erfarna och berättande spelstil har erövrat publiker både i Europa och Sydamerika. Under de senaste åren har Sandås uppträtt flitigt med olika symfoniorkestrar, både som solist och arrangör. Sommaren 2025 debuterade han bland annat som solist med BBC Concert Orchestra i London.

Jukka Huitila

Jukka Huitila, TKM, är ljusdesigner, visualist och ljuskonstnär från Rovaniemi. Huitila har arbetat med scenkonst och musik i över 20 år, och har även gjort offentliga ljus- och mediakonstverk. Utöver Carl Knif Company har Jukka arbetat med bland annat Compañia Kaari & Roni Martin, HDC Helsinki Dance Company, Raekallio Corp och Flow Productions.

Medverkande

Koreograf och regissör: Carl Knif
Musikregissör:
Kajsa Dahlbäck
Scenograf och ljusdesigner:
Jukka Huitila
Kostymdesigner:
Carl Knif
Ljudtekniker:
Timo Kurkikangas
Sångare:
Kajsa Dahlbäck (sopran), Erica Back (mezzosopran)
Musiker:
Anthony Marini (violin), Henrik Sandås (bandoneon), Quito Gato (luta & gitarr), Eero Marttila (viola da gamba & kontrabas), Laura Ollberg (cembalo)
Dansare:
Jonna Aaltonen, Carl Knif, Terhi Vaimala
Fotograf:
Cata Portin
Produktion:
Vasa Baroque & Carl Knif Company
Med stöd av:
Amos Andersons fond, Helsingfors stad, Konst- och kulturmyndigheten, Stiftelsen Tre Smeder, Svenska kulturfonden, William Thurings stiftelse

Carl Knif Company är ett danskompani verksam i Finland och internationellt sedan 2012. Knifs scen­konstp­ro­duk­tio­ner är väl­kän­da bland an­nat för sitt sä­reg­na fy­sis­ka utt­ryck och för sin ori­gi­nel­la och var­ma hu­mor. Carl Knif Company strävar efter att skapa högkvalitativ och innovativ samtida dans som överskrider konstnärliga och språkliga gränser.

Vasa Baroque är en förening för tidig musik som har som mål att anordna högklassiga evenemang inom tidig musik i Österbotten och övriga Finland. Föreningen vill föra barockmusik på internationell nivå till Österbotten i samspel med andra konstformer, samt erbjuda publiken upplevelserika livekonserter. Samtidigt skapar föreningen möjligheter för lokala sångare och musiker att uppträda.

CKC logo musta 2rivia
VB logo 2

Beställ nyhetsbrev